De kom en sån där kulig grej via mailen nyss... som jag bara måste delge er :0)
*snällt va*
En gammal man satt på en parkbänk och grät högljutt:- Vad är det med er? Frågar parkvakten.
- Jag är nygift.
- Det är väl inget att gråta över i er ålder. Är hon gammal, ful och elak?
- Nej, hon är tjugofyra år, vacker och snällast i världen.
- Har hon kanske lurat av er alla pengar?
- Nej, hon har egen förmögenhet och spenderar allt på mig. Jag får den godaste maten, de bästa vinerna och jag får älska så mycket jag vill.
- Då måste ni ju vara en lycklig man. Vad sitter ni då här och gråter för?
- Jag hittar inte hem.
Annika
13 maj 2009 14:51
Det är inte lätt alla gånger.
Själv skulle jag önska att jag faktiskt inte hittade hem till fattigdom och elände ibland. ;-)
http://acka.bloggagratis.se
Eva
13 maj 2009 16:30
Annika: mmmmmmm nickar å håller fullständigt med! superless blir man... är inne i en fullkomlig downperiod nu, känns de som....
Eva
13 maj 2009 21:52
Mofs: mmmmmmm håller med fullständigt. Skulle vilja räcka ut tungan åt mååååånga idag :0) men men, imorron é en ny dag... *hmf--de é då de!!*
Ulrika
14 maj 2009 00:00
Kanske man inte ska klaga ändå. Ännu hittar man ju hem ;)
Det är värre när jag kokar te och glömmer dricka det.
Ställer mig upp och går för att hämta något men upptäcker att jag sitter på toan utan att behöva det.
Är det ett förstadium månntro? Kanske, men då får det väl vara det då *tjurig*
http://ulrikasyr.bloggagratis.se