...... jaa.. va säger man...... att gå på begravning av en anhörig är aldrig roligt, men vad göra.... det är som det är, en del av livet.... någon dör, någon föds... allt på en sekunds verk.... tänk va lite man vet, och förstår... som människa.

Stunden var fin, trots en massa felspelningar av kantorn :0) men men.... sånt man får räkna med.. kanske.... ingen är felfri och tur är väl det!

Det är vid sådana här tillfällen man bara vill blunda och vakna på "rätt sida" att veta att man aldrig mer ses, tja ALDRIG är väl såklart fel ord, eftersom att livet och döden går hand i hand, och man möts igen vid något annat tillfälle.... men såklart vill man för alltid ha kvar de nära och kära som "alltid" har funnits där för en, minnen som sitter kvar i ryggraden, både goda och de man förmodligen lärt sej av, fast de känts som totalt ONÖDIGA då de inträffar...

Men likaväl som att det är fyra årstider, så är det nog samma sak med livet... de rullar på, tickar på, visar sina fina stunder, för att gå i vila vid höst/vintern... våren väcker upp och allt börjar om igen........

Ibland blir det som sagt lite för mkt, två dödsfall på mindre än en vecka, en bil som snart är totalt skrot, tv´n död... och åskan härromdagen slog ner så Johns nya dator gick väck... sånt som man kan få ett mindre frispel över.... när saker och ting bara går åt pipsvängen... men men, de kommer en ny dag, nya möjligheter... om man väljer att se det så förståss.... som en god vän till mej skrev i sin blogg, "de finns alltid de som har de värre" och visst, de är såklart sant... och som sagt.... livet är ett rollspel som man själv har huvudrollen i... de är jag själv som väljer hur jag vill spela min roll....

Vill jag sitta på en stol och tycka "synd" om mej själv, eller vill jag vara en överlevare.... tja de är bara att välja.... just för tillfället känns väl valet lite "ommafallt" som mormor skulle sagt.... när allt händer på en så kort tid, orkar man inte vara både aktris och ressigör för sin egen roll i livets spel....

Jisses så djupt detta blev....

MEN, kontentan av det hela, är att jag är såååååååå oerhört lyckligt lottad att jag har mina vänner, min familj kvar... som stöttar när det känns tungt... TACK till er, ni vet vilka ni är...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Inte bara jag som vill ha rönnbär...     En härlig tid framöver, jag måste villigt erkänna att jag älskar hösten, alla färger i naturen, luften är hög och klar. OM bara inte svamparna sprang å gömde sej för mej skulle livet va perfekt     H...

Härliga underbara värme och  ... Men ju mer dagarna går ju mer inser man att det kommer en höst snart... tänk om man kunde lagra värmen!! så underbart de skulle vara. Plocka fram lite soltimmar sisådär i december när de knäpper i knutarna och vintern...

   blir inte så många inlägg här längre. Men så får de bli. Sommaren är för underbar att "slösas bort" med tankar, "onödigheter" osv.. å därför blir det att man tar dagen som den kommer.   Igår tog "söstra mi" barnen och jag en utflyktsdag ut t...

Jahapp åren går fort! Nu är det midsommar igen, borta är vinterns kyla och hoppet står nu till en lååååååååång varm behaglig sommar och en varm och skön höst.     ifjol stod hundarna modell för midsommar, allvarligt så har jag inte orkat göra ...

  Mycket tänkvärd......